Skönlitteratur

<strong>Cina och Sollan - två kvinnor på väg åt samma håll, men med helt olika liv.</strong><br/><br/>När den stressade rektorn Cina, med ett visst kontrollbehov, missar snabbtåget och tvingas ta ett långsamt tillbaka till Göteborg, känns dagen som en enda lång uppförsbacke. I sätet bredvid henne sätter sig Sollan - en till synes lugn och samlad kvinna, men med ett brev i väskan som innehåller ett besked hon ännu inte orkat ta in.<br/><br/>Vad som börjar med frustration, snäsiga kommentarer och en lång tågförsening blir snart en resa som ingen av dem kunnat ana. I den slitna restaurangvagnen, över ljummet kaffe och räkmackor, växer ett samtal fram om kärlek, sorg, mod och allt det som inte blev. Och det som blev, fast kanske inte så bra.<br/><br/>När tåget till slut rullar in i Göteborg är ingenting längre som förut. Ett oväntat möte har väckt något nytt - en spirande vänskap och kanske en ny början för dem båda. Något som kommer att visa sig vara den räddning Sollan så desperat behöver - likaväl som Cina.<br/><br/><em>Tanter på tåg</em> är en varm, humoristisk och livsklok roman om oväntade möten, kvinnlig vänskap och modet att ta nya beslut - berättad med Jessika Deverts träffsäkra blick för vardagens sorger och glädjeämnen.

<strong><em>Kungliga slottet i Stockholm 1883.</em></strong> Drottning Sophia samlar sina närmast förtrogna till ett hemligt möte. Hon vill starta en sköterskeskola i Florence Nightingales anda. I ett land där eländet och smutsen ger upphov till epidemier och där infektionsrisken är stor på sjukhusen behövs nya krafter. Men inte vem som helst är lämpad för uppgiften: de blivande sköterskorna ska vara bildade, ogifta och gudfruktiga - de måste drivas av kallet att vårda sina medmänniskor.<br/><br/>Charlotte, Gerda, Ragnhild och Vera blir de första fyra att flytta in på elevhemmet i den nya stadsdelen Vasastaden. Att vårda skadade och sjuka är krävande och svårt. Under långa arbetsdagar på sjukhuset möter de dessutom många manliga läkares misstänksamhet och misstro, men också patienternas tacksamhet. Tillsammans blir den kunskapstörstande kvartetten stark. De delar glädje och sorg, hopp och förtvivlan och fram växer en livslång vänskap.<br/><br/>De första fyra Sophiasystrarna följs av många fler. Med åren växer insikten hos drottningen: hon behöver ett eget sjukhus som kan erbjuda den bästa vården. Det sjukhus som än idag vilar på den grund drottningen en gång skapade.<br/><br/><em>Systrarna på Sophiahemmet </em>är berättelsen om de kvinnor som i en tid av stora medicinska upptäckter och framgångar banade väg för en ny profession och vågade ta plats i männens värld. Det är den tredje, fristående delen i Ruth Kvarnström-Jones succéserie Stockholms pärlor. Ruths böcker är sålda till femton länder och har sålt i närmare en miljon exemplar, bara i Sverige.

En kvinna möter en man på en järnvägsstation i 1940-talets Oslo och följer med honom hem. Under en enda natt, medan regnet smattrar mot fönsterrutan, berättar hon sin historia. En historia om kärlek, och om kärlekens konsekvenser.<br/><br/>En oförglömlig roman, stark, bitvis chockerande och omöjlig att lägga ifrån sig.<br/><br/>"Allra först vill jag bara säga detta: Läs den här romanen. Läs den speciellt om du är kvinna, läs den speciellt om du är man, läs den oavsett vad du är, men speciellt om du älskar eller har älskat. Jag måste säga det här så tydligt och enkelt jag kan: Den här texten glöder, du kan bränna dig på den." Ur Geir Gulliksens förord<br/><br/>"Det finns böcker jag aldrig kan glömma. Det här är en sådan bok. Den är passionerad, smärtsam och osentimental. Man kan inte värja sig." Ingalill Mosander, Aftonbladet<br/><br/>"Vass och klarsynt, men också vibrerande av känslor, med ett språk som rör sig från det krassa och sakliga till det poetiska och febriga. [...] Torborg Nerdreaas är en av Norges stora författare, det är en gåva att hon nu återintroduceras i Sverige och översättaren Cilla Naumann har fångat hennes på samma gång skimrande och råa ton med en stor självklarhet. Som en av alla de skrivande kvinnor som får förnyad uppmärksamhet i vår tid är Torborg Nedreaas en särskilt värdefull återupptäckt för oss i dag. Hennes sätt att inte väja, inte backa, vägra sluta se det som pågår, den är ovärderlig." Jenny Aschenbrenner, Svenska Dagbladet<br/><br/>"Jag kan inte minnas när jag senast blev så djupt gripen av en text." Oline Stig, Sydsvenskan<br/><br/>"Hade det hjälpt, om jag hade läst den här boken redan som ung? I tidiga 20-årsåldern, med de första erfarenheterna av förvildande svartsjuka, med övergivenheten som en kall feber? När undergången kändes skamligt unik? Kanske, kanske inte. Nu kan jag i alla fall läsa Torborg Nedreaas "Av månsken växer ingenting" och tröstas av hur de vansinnigaste av kärlekstillstånd drabbar på så likartade sätt. Även om passion och förgörande längtan har sin självklara plats i litteraturen gör tilltalet i just denna roman allt klart och tydligt. [...] Det är en fantastisk roman." Malin Ullgren, Dagens Nyheter

Marina återvänder till Kiruna efter ett år söderöver. Rötternas dragningskraft går inte att stå emot. Men hemma har ingen glömt det som hände, särskilt inte de strängt troende laestadianska släktingarna.<br/><br/>Tillbaka på sina barndomsgator börjar hon ifrågasätta vem hon blivit och varför.<br/><br/>Uppväxtens plågsamma oro för att straffas för sina synder kommer upp till ytan. Och det går inte längre att blunda för självföraktet som tvingade henne att dölja sitt ursprung.<br/><br/>Hur ska hon kunna läka såren och vem bär ansvaret för skammen som gått i arv?<br/><br/>Efter framgångarna med "Stöld" och "Straff" är Ann-Helén Laestadius tillbaka med den storslagna finalen på Sápmitrilogin. "Skam" är hennes egen generations berättelse, en roman om omöjlig kärlek, förlusten av identitet och språk och en längtan efter att duga.

Sent en kväll kliver en man in i det luxuösa hem som tillhör den ökände bankiren Harry McNamara och hans fru Julie. Mannen attackerar Harry, obeskrivligt brutalt, medan Julie ser på, fastfrusen av skräck. <br/>Det ser onekligen ut som att Harrys många synder korruption, girighet, svek - till sist hunnit ikapp honom. Och en timme senare överlämnar sig våldsmannen till polisen, som därmed har ett offer, en misstänkt gripen och till och med ett ögonvittne. <br/>Ändå kan Julie inte släppa känslan av att det kommer mer. Var Carneys snabba bekännelse verkligen ett uttryck för hans samvete? Eller är det bara första draget i ett dödligt spel? <br/>Hyllade irländska Jo Spains första fristående thriller <i>Bekännelsen</i> [<i>The Confession</i>] hör till årets mest efterlängtade kriminalromaner.<br/>I svensk översättning av Hanna Williamsson.<br/><br/>JO SPAIN är en irländsk författare, född i Dublin, med ett förflutet som politisk rådgivare åt den irländska regeringen. Hennes tre första romaner utgör en trilogi, inledd med debutboken <i>With Our Blessing</i> [2015], som utnämndes till <i>Irish Times Crime Fiction Book of the Year</i>. Nya romanen <i>Bekännelsen [The Confession]</i> är hennes första fristående thriller som bland annat valts till en 2018 <i>Netgalley Most Exciting Book.</i><br/><br/><i></i><b>»Smart, intensiv, uppslukande. En magnifik thriller med full dramatik från första sidan.« | Sunday Mirror </b><b></b><br/><br/><b>»Tät och klaustrofobisk. En suverän thriller.« | Literary Review</b>

TILLDELAD AUGUSTPRISET 2025 - ÅRETS SVENSKA SKÖNLITTERÄRA BOK<br/><br/>"Liken vi begravde" är berättelsen om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i mörkaste Skåne. Det är en plats som tar fram det bästa och sämsta inom människan, fylld av legender och sanningar, lika levande som olycksalig. Peggy drömmer sig snart bort, till böckerna och lärdomen i Lund, medan det faller på Jollys lott att förstå och förklara uppväxtens alla kontraster: författarinnan som går igen, våldet som tycks växa ur marken och fosterfamiljens roll i det lilla samhället. För att inte tala om de otaliga morden och den skam som är behäftad med att växa upp på en fördömd plats. Resultatet är en hårresande roman om mod och hopp, om det närapå obesudlade ljus som kan växa ut ur mörkret.<br/><br/>Lina Wolff debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Hon slog igenom 2016 med romanen De polyglotta älskarna, som belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris och Augustpriset. Lina Wolff är också verksam som översättare.<br/><br/>"En roman att hänföras, förbluffas och skrämmas av." SvD<br/><br/>"Den är kort och gott fantastisk" UNT<br/><br/>"...en episodisk, dråpligt irrande kriminalhistoria med spår av såväl Roberto Bolaños '2666' som Kerstin Ekmans 'Grand final i skojarbranschen' [---] Själv gläder jag mig särskilt åt hur Wolff lyckas skapa sådan rörelse i prosan. Den går så snabbt, så lätt! Hur gör hon?" DN<br/><br/>"med "Liken vi begravde" har Lina Wolff återigen skrivit en övertygande roman." GP<br/><br/>"Liken vi begravde" är [...] riktig litteratur. Det vill säga en text där läsaren får genomleva förbjudna tankar, där genuint moraliska frågor får förbli levande. Den är mörk som svartsoppa och idyllisk. Vacker och perverterad. Mest imponerande av allt är att "Liken vi begravde" till sist också måste läsas som en lovsång till Hörby." Sydsvenskan

Hilda är alls inte ensam. Hon har katten Kisuli. Hon har Sanna-täti, som tar hand om allt och som föddes för en halv evighet sedan, samma dag som elden brände gamla Vasa till aska. Och hon har mor, som fått stirrsjukan och är bortom allt. Far är någonstans i Amerika. <br/><br/>Men när Hilda har vuxit till sig hamnar hon i olycka, får lämna mostrarna, mostermännen och tryggheten på gården Sorola för att tjäna piga, koka lut, byka, sätta potatis, räfsa hö. <br/><br/>Hennes mer oförvägna vän Helli förstår inte varför man ska slita så ont för någon annan och får med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan. Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar. <br/><br/>Med <i>Bomullsängeln </i>inleder Susanna Alakoski en svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet. En berättelse om fred och krig, där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv. <br/><br/> <br/><br/><b>Om författaren</b><br/><br/><i>Susanna Alakoski </i>född 1962 i Vasa i Finland och uppvuxen i Ystad, är en sverigefinsk författare, dramatiker, föredragshållare och krönikör. Susanna debuterade skönlitterärt 2006 med <i>Svinalängorna </i>vilken belönades med Augustpriset samt blev filmatiserad 2010<br/><br/><b>Om uppläsaren</b><br/><br/>Annette Elsa Katarina Ewerlöf född 1959 i Stockholm, är en svensk skådespelare. Hon fick en guldbagge för sin roll i filmen<i> Tomten är far till alla barnen</i>. Ewerlöf är utbildad på Teaterhögskolan i Stockholm och har arbetat på Dramaten, Stockholms stadsteater och är en av Sveriges mest efterfrågade ljudboksuppläsare<br/><br/> <br/><br/><b>Sagt om boken</b><br/><br/>Tårarna rinner när jag läser Susanna Alakoskis precisa prosa där hon beskriver sin mormors liv. Hennes musikaliska berättelse fyller det tomrum som funnits till nu. / Norrländska Socialdemokraten<br/><br/>Jag läser Bomullsängeln fullständigt förtrollad av människorna och historien men också av Susanna Alakoskis fantastiska och poetiska berättarspråk. // Det här är en läs- och lärupplevelse som ingen borde missa. / Skånska Dagbladet<br/><br/>Susanna Alakoski skriver om kärlek, lust och glädje, inte enbart utsugning och eländiga arbetsvillkor. Framför allt skänker hon respekt åt de människor som historieböckerna lämnar namnlösa. / Arbetarbladet