Alkberg Mattias

"Här är den, DRAKE finns! Som fysiskt objekt och möjlighet! <br/>Jag har aldrig varit sådär som Asta Kask som släppte Aldrig en LP på just LP 1986. Men jag älskar dem och förstår ju hur de menade då (ni får googla). Och jag förstår folk som säger att de aldrig ska släppa en fysisk skiva nu heller, när alla bara streamar eller laddar ner. Men jag gillar såklart tanken på att släppa något helt digitalt på ett fysisk medium. <br/>Fuck allt praktiskt, nödvändigt och rimligt. Låt konsten (och "konsten") få finnas i sin egen rätt, utan krav av och på samtiden. Utan krav på det förflutna och framtiden heller, för den delen. Det senare vet vi inget om och det som har hänt har hänt oavsett om vi lärt oss något eller ej.<br/>Jag har även förstått det som att unga (yngre) människor köper skivor mer som accessoarer än som ljudbärande medium av högre kvalitet än vad de flesta streamingtjänster kan erbjuda. De visar upp dem som identitetsskapande prylar, ungefär som böcker i mäklarannonser. <br/>Det är lugnt med mig, världen är som den är och min fåfänga sträcker sig inte så långt att jag tror mig kunna förändra den (om jag nu ens vill det, det är faktiskt min ensak). <br/>Däremot tycker jag att om man har en bok eller en skiva i bokhyllan kan man väl slå två flugor i en smäll och se till så att de har ett ytterligare värde, mer än som skådebröd, om andan skulle falla på.<br/>Plötsligt lägger teven av, eller så har ingen tid att komma på ens ascoola förfest/middag/häng/etc. Då skulle man kunna få för sig att läsa en bok. Eller att lyssna på en skiva, dra igång den på sin ljudanläggning och läsa med i texterna, kolla på bilderna, läsa liner notes. Förundras över den, rent av förändras. Det är för sådana tillfällen DRAKE är gjord! <br/>Men även om folk dyker upp: slå på den och Du blir festens medelpunkt! Gästerna, och du, kommer vifta med händerna, dansa, sjunga med, hångla, röka under fläkten, röka på balkongen, inte höra när störningstjänsten ringer på och så vidare. Du blir en snackis! Du blir en populär!<br/>Köper man DRAKE på vinyl får man helt enkelt en massa mervärde och information som faktiskt inte finns någon annanstans. Och du får en vän. Skivan är din vän, en som lyssnar på dig som du lyssnar på den, även dagen efter när du bara vill gråta och inte ens orkar beställa pizza. <br/>Köp den! Köp den! KÖP DEN!<br/> <br/>Vänligen,<br/>Mattias Alkberg"

Alkberg Mattias: Jag Ska Bli En Bättre Vän [Vinyl LP]

Alkberg Mattias: Bodensia [CD]

Alkberg Mattias: Häxor [Vinyl LP]

Alkberg Mattias: Personer [CD]

Dikterna i Ön kretsar kring det mellanmänskliga. Relationen mellan individ och grupp och om själva kommunikationen i sig. Det som både förenar och skiljer åt på en och samma gång. Det som utformar du och jag och vi.<br/><br/>Vi är gjorda av vatten, omringade av andra vatten och allt är egentligen samma vatten. Människan är en ö, ön är bokstäver, människorna ett hav. Tomrummen mellan orden, det vita pappret är också hav, och språket är dess ogreppbara meningsbärare som trots allt ändå utgör det enda möjliga verktyget för att göra omvärlden begriplig. Om så bara för korta upplysta ögonblick.<br/><br/><i>Alkberg är född 1969 i Boden och bosatt i Luleå. Ön är Mattias Alkbergs sjunde diktsamling och släpps i september. Boken är skriven i Luleå och på Gotland.</i>

<i>»Utan tvekan Alkbergs bästa bok på länge.«</i><br/><b>Bibliotekstjänst</b><br/><br/><i>»Det är motsatsen till självhjälp här handlar det om att sluta älska sig själv i stället för att börja göra det.«</i><br/><b>Aase Berg, DN</b><br/><br/><i>»Ofta argumenterar jag för poesins förmåga till tröst och läkning. Mattias Alkbergs "Med rätt att dö" ger mig däremot ångest. Men det betyder inte att diktsamlingen är dålig. Tvärtom.«</i><br/><b>Ida Stiller, NSD</b><br/><br/>*<br/><br/>Mattias Alkbergs diktsamling "Med rätt att dö" är en existentiell bok om tiden, prekariatets ensamhet och om klasstillhörighet. Ett undersökande, prövande verk om åldrandet och tröttheten och fysiska/geografiska skillnader, valda såväl som påtvingade. <br/><br/>Alkberg om boken: <br/><br/><i>»Det är en slags tidsdikter. En elegi över senkapitalismen, över politikens väsen. Det är tankar utan slut och som följer efter in i nyckelsömn och dröm. Som inte går att stänga av när en vaknar. </i><br/><br/><i>Det är babbligt och språkligt. Det är bilder ur en stillastående men kaotisk värld. Det är moral utan moralism. Det är moralism utan moral. Det är vad man kan göra för skada utan pengar. </i><br/><br/><i></i><i>Och att döden kanske inte är slutet. Om hur avståndet mellan liv och död kanske bara är en kulspets kort, eller en galax långt. </i><br/><br/><i></i><i>Det är ett eller en hel massa(s) avgrundsvrål; i rymden, i kudden.«</i>