NAX

Swedish Hitz Goes Metal [CD]

Josquin: Motets & Mass Movements [CD]

Sveriges personligaste jazzröst, Isabella Lundgren, släpper en hyllningsplatta till Bob Dylan. Innerliga och jazziga tolkningar av några av Dylans mest älskade låtar, som "The Times are a changing" och "It ain't me babe". Fullkomligt magiskt!<br/><br/>Dan Backman ger den högt betyg (5 av 6) i Svenska Dagbladet: "Musiken tar många oväntade vändningar och lämnar stundtals Dylan långt bakom sig. Men på något outgrundligt sätt balanseras den dåtida Dylan med den samtida jazzen så att harmoni uppnås." (Dan Backman, SvD)<br/><br/>"Lundgrens take på Bob Dylans 'Blowin' in the wind' är emblematisk för hennes spännvidd som artist, från det nära, sköra i den ensamma rösten till det råa svänget i polyfon samklang och Södran älskar henne från första utandning." (Magnus Östnäs, Lira, om releasekonserten på Södra Teatern)

Tionde volymen i Christian Lindbergs och Norrköpings Symfoniorkesters Allan Pettersson-cykel innehåller den spänningsladdade 15:e symfonin, hans näst sista, samt den ofullbordade Violakonserten, med Ellen Nisbeth som solist. Albumet kompletteras med "Fantasi för soloviola", ett av Petterssons allra tidigaste verk.

Digipack.<br/><br/>"Att Sonya Hedenbratt, som de flesta minns från revy- och kabaréscenen samt tv:s "Jubel i busken", från början var en helt enastående jazzsångerska är i dag kanske inte känt för alla. Nu råder Lasse Zackrisson på Vax records bot på det med ett album med mestadels outgivna inspelningar från första hälften av 1950-talet, där Hedenbratt kompas av musiker ur den svenska jazzeliten. Och med en sångerska vid micken i en sådan strålande vokal form att den lätt skulle kunna ha gett henne en karriär i USA - om hon hade vågat ta steget. Vid hennes död 2001 hyllade Arné Domnérus i DN hennes omedelbarhet. Och vare sig det handlar om drömmande tonårsromantik ("Dedicated to you") eller desillusionerad vuxenhet ("What is this thing called love") fångar Hedenbratt låtarna liksom direkt ur luften och ger dem en energi som gör att all övrig förstärkning av uttrycket blir fullkomligt onödig. Det är faktiskt förbluffande att höra hur lätt hon kunde avväpna lyssnaren - genom att hålla stilen.<br/>Bästa spår: "He's funny that way"."<br/><br/>- Martin Nyström / DN

Beethoven: Cello Sonatas [2 CD]

På denna hyllade audiophile-CD kan vi höra Arne Domnérus m fl spela låtar som t ex "Take Five", "Lady Be Good", "Stuffy" och "Limehouse Blues".