Edith Hammar

Stilla vatten är en gotisk och erotisk berättelse som utspelar sig kring vatten och en kult med destruktiva undertoner. Niko, som dras med sömnsvårigheter och en dålig mammarelation, är sedan ett år ihop med galleristen Mira. Runt Niko hopar sig de kusliga elementen: samtidigt som Mira är underbar är Niko rädd för henne, och Mira visar sig ha närmare kopplingar till den karismatiska kultledaren Tarja än man trott. En gammal konstsamlare närmar sig Niko, fascinerad av hens androgynitet. I konstsamlarens rikemanssläkt ruvar därtill en mörk hemlighet som mynnar ur en våldsam händelse vid vatten. Edith Hammars originella och atmosfäriska verk undersöker frågor kring konservatism, skam och sexualpolitik.

Försöker slappna av i en A4 Seaside standardhytt. Vem är jag här. Lyssnar på mig själv när jag förklarar inbördeskriget för andra gången under samma veckoslut för en svensk jag inte kommer träffa igen.<br/><br/>Homo Line tar oss över Östersjön, från Helsingfors till Stockholm och tillbaka igen. Vilken stad är bättre? Och vad gör hemlängtan med en människa? På Homo Line blundar man inte för alkisarna, gentrifieringen och blow jobs under flygbombningarna på 1940-talet.<br/><br/>Seriealbumet Homo Line är Edith Hammars efterlängtade debut. Hammar slänger in läsaren i en frodig och nedgången stadsmiljö. Där vandrar berättaren omkring, fången i gränslandet mellan svensk, finsk och finlandssvensk kultur. Hen köper inga inställsamma fasader, och undrar: måste framtiden vara så fräsch?<br/><br/>Edith Hammar är en Tom of Finland för 2020-talet. Läs Homo Line och lär dig världens värsta svordom den man dör av om man uttalar den mer än tre gånger.

Får det lov att vara en kinky liten tidsresa? <br/><br/>Efter det kritikerhyllade seriealbumet Homo line är serietecknaren Edith Hammar tillbaka med en Helsingforsskildring där nutid och dåtid mäts, där frisyrerna är stramare, idén om kärnfamiljen fått fotfäste och tystnad råder. I parenteser som krigstider kan nya levnadsformer uppstå, men efteråt är det som om bubblan spricker. <br/><br/>När Elia åker skridskor dyker en ålderdomlig Moskvitj upp. Och sedan går den upp i rök, som i ett trollslag. Men nästa kväll är bilen och föraren Eki tillbaka med en lockande 50-talsvibe. När Elia försummar sina vänners filmkväll och karaoke blir de oroliga - börjar Elia bli deprimerad igen? Elia sjunker allt djupare in i relationen med Eki, som verkligen tycks komma rakt från det förflutna. <br/><br/>Tidsenligt, upproriskt och med stor värme skildrar Hammar en otrolig kärlekshistoria över tidsgränserna.