Hanna Klinthage

"Lika drabbande som allmänmänsklig."<br/><br/>Betyg: 5/5, Maria Nestorzon, BTJ<br/><br/>En dag vill Bodil inte leka med mig längre. Jag fattar ingenting. Vad har jag gjort för fel?<br/><br/>Jag väntar, nån gång måste hon ju komma. Under tiden tittar jag på fåglarna. Några har små blå mössor! Och så får jag en idé.<br/><br/><em>Jag väntar på Bodil</em> är en berättelse om vänskap och känslor, om att hitta det som gör en glad - alldeles på egen hand.<br/><br/>Annica Hedin och Hanna Klinthage har tidigare samarbetat kring de kritikerrosade böckerna <em>Dom som kallas vuxna</em>, <em>Det som verkar farligt </em>och <em>Det som känns förbjudet. Jag väntar på Bodil </em>är deras fjärde gemensamma bilderbok.

Vad tar man med sig när man ska resa bort? Vilka stenar är vackrast? Hur väljer man? Åsa Lind har skrivit en poetisk, öppen och mångbottnad text om att packa en väska. Vart är barnet på väg? Boken är bildsatt av Hanna Klinthage, vars inkännande illustrationer skapar en alldeles speciell närvaro och identifikation.

När två syskon ska återge vad de gjorde tillsammans igår, drar deras berättelser genast åt olika håll. Regnade det eller regnade det inte? Satt de på ett högt berg och drack varm choklad? Eller åkte de pulka i svindlande fart nerför berget? Var det vinter eller sommar?<br/><br/>Som i en dröm sammanflätas de motstridiga minnesbilderna och äventyret bara växer. De jagas av vilda djur, flyr in under vackert dukade bord på en fin restaurang och anar ensamheten därinunder. Genom återberättandet skapar de nya, gemensamma minnen - långt mycket större och mer fantastiska än de enskilda berättelserna.<br/><br/>"finstämd och fartfylld" <strong><em>Göteborgs-Posten</em></strong>

När bilen går sönder hittar barnen ett övergivet hus. Här kan de flytta in, leka, städa och laga gröt på slipsar. Det är perfekt! Men morfar håller inte med. Han tycker att det blir för stökigt, fel och alldeles för mycket. Då får morfar inte vara med - nej, han får gå därifrån. För i barnens hus finns det bara plats för fantasi och lek.<br/><br/>En varm berättelse om fantasi, gränser och vad som kan hända när vuxna vågar kliva in i barnens värld - och stanna där en stund.<br/><br/>Hanna Klinthage är en prisbelönad och kritikerrosad illustratör, nu debuterar hon som författare.

Varje torsdag är Herman och Mirjam hos Moster. Där finns ett barnrum utan barn, en garderob som ibland krafsar - och en moster som gärna berättar historier.<br/><br/>Herman vet att Moster brukar luras. Men tänk om det hon berättar ändå är sant? När det är dags att sova över börjar garderoben fladdra på riktigt. Och mitt i natten låter det faktiskt som om något rör sig där inne ...<br/><br/><em>Mosters garderob</em> är en varm berättelse om att ha livlig fantasi, och om att ibland behöva hjälp att skilja på låtsas och på riktigt.<br/><br/>Prisbelönade Ellen Strömbergs och Hanna Klinthages bilderbok skildrar rädsla, men också tryggheten i en famn som kan skratta bort det farliga.

Frank är åtta år och han och hans kompisar Nisse och Sorken bestämmer sig för att bevisa för Sorkens storebrorsa att de inte är några fegisar. De skriver en lista på äckliga saker de ska göra, den ena äckligare än den andra. Och de lovar varandra att allt på listan ska genomföras före tvåans skolavslutning. Det är bara det att Frank ibland har tankarna på annat håll. Bredvid honom i klassrummet sitter Sally, och även om Frank blundar vet han att hon sitter där. För hon luktar som en tropisk blomma.<br/><br/><i>Äckelklubben </i>är en kapitelbok proppfull av mod, vänskap, kärlek och dödsallvarlig vardag, skriven av Emelie Franc och illustrerad av Hanna Klinthage.

<em>Jag vet precis hur det är att ha en bästis. Då har man någon som flätar ens hår när läraren pratar om danska kungar eller något annat tråkigt. Till och med de gamla egyptierna hade bästisar. Tänk att de satt där vid den lutande pyramidväggen och åt lunch tillsammans och drömde om att ha en klistermärkessamling ihop. Och så viskade de fula svordomar om farao. Han som fick dem att slita så hårt och släpa på stora stenar i stekande sol. Det kan inte ha varit lätt att leva på den tiden. Men man hade i alla fall en bästa vän. Jag vet precis hur det är att ha en bästis. Utan att ha en själv.</em> <br/><br/>Ada går i mellanstadiet, men om hon var skolminister skulle hon låta alla barn flytta runt i olika klasser tills alla hade hittat sin bästa vän. Fast själv skulle hon aldrig vilja komma ny till en klass. Typ: "Här kommer jag och känner ingen, men jag ska ändå räkna matte, slipa smörknivar, äta sprödbakad fisk och duscha naken tillsammans med er. Och det ska bli jättekul!" När Ada råkar hitta på att hon redan har en bästis trasslar hon in sig i lögner som växer och blir ohanterliga.<br/><br/><em>Alla har en bästis</em> är en varm och rolig berättelse om hur man tacklar längtan efter en bästis tills den rätta plötsligt dyker upp. En bok som både barn och vuxna kan känna igen sig i! <br/><br/><strong>Sanna Larén</strong> har studerat kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet. Hon har drivit <em>Barnbokspodden</em> och arbetat med Skapande Skola-projekt i Mölndal och Kungälv. <br/><br/><strong>Hanna Klinthage</strong> är illustratör och har bland annat illustrerat den Augustprisbelönade<em> Pissråttor och vitsippor</em> av Oskar Kroon.