ECM

"Sex år efter mästerliga "The astounding eyes of Rita" återvänder Anouar Brahem med en mindre omedelbar samtidigt mer varierat vemodig och episkt storslagen dubbel-cd. Så är plattan - titeln betyder "hågkomst", "minnen" - en mångårig meditation över den arabiska våren som ju började, och dessvärre endast överlevde, i hans hemland Tunisien.... Bitvis oroande dissonant och melankoliskt gripande, bitvis överjordiskt vackert och utmanande. Även efter 30-talet genomlyssningar." <br/>Örjan Abrahamsson, DN (betyg 5/5)

This 3-CD set with recordings from 1978 to 1980, issued in ECM's acclaimed Old & New Masters series, returns some historically-important material to the catalogue, namely the albums Arcade, Abercrombie Quartet and M. The quartet with Richie Beirach, George Mraz and Peter Donald was the group in which guitarist John Abercrombie defined some priorities, moving away from a jazz-rock period into a more spacious, impressionistic and original music. Abercrombie and pianist Beirach had a strong musical affinity as improvisers and wrote almost all of the band's book between them. Bassist George Mraz and drummer Peter Donald provided imaginative and creative support, with Mraz also penning a couple of tunes. For this edition the recordings - made in Oslo and Ludwigsburg and produced by Manfred Eicher - were newly remastered from original analog sources. It's a first appearance on CD for these discs in most world territories (Arcade was briefly available on compact disc in Japan) and re-release of these titles has been much requested by followers of both Abercrombie and Beirach as well as ECM collectors.

Jarrett Keith: Concerts Bremen/Lausanne 1973 [2 CD]

Garbarek Jan/Bobo Stenson: Dansere 1971-75 [3 CD]

Samtidigt som vi nås av beskedet att Keith Jarretts karriär är slut kommer ett album med en av hans stora solokonserter. Det har varit relativt tyst om Jarrett de senaste två åren; anledningen visar sig nu vara att han drabbats av stroke med en mer eller mindre förlamad högerarm som följd. Jarrett räknar inte med att han ska kunna använda den till mycket annat än att lyfta en kaffekopp med, och det efter mycket träning.<br/><br/>Nu är det ju tack och lov så att ECM med all sannolikhet ligger på en hel rad outgivna inspelningar, så vi lär under överskådlig framtid kunna se fram mot nya Jarrett-utgåvor. Förra året kom dubbelalbumet Munich 2016, inspelat den 16 juli det året. Tretton dagar tidigare hade Jarrett gästat Budapest, och nu är det dags för Budapest Concerto, även det ett dubbelalbum. Att spela i Budapest, därtill i Béla Bartók-salen, betydde något speciellt för Jarrett som har ungerska rötter på sin mormors sida och levt med Bartóks musik sedan barnsben. Han sätter också konserten i Budapest högre än den i München och talar om den som "Gold Standard". Vilken av de två som är bäst kan man tvista om så länge man vill och finner det meningsfullt. Jag nöjer mig med att säga att båda håller absolut toppklass. Eller är det trots allt så att guldhalten i Budapest är en karat högre än i München?<br/><br/>Foto: Rose Anne Colavito (ECM)<br/><br/>Jarretts solokonserter brukar hamna i facket jazz. Samtidigt är det helt uppenbart hur påverkad han är av sitt långvariga och intima umgänge med den klassiska musiken. På sitt sätt kan man säga att han väckt liv i en avdöd tradition av improviserande klassiska pianister. Det är också tydligt hur ett modernistiskt tonspråk allt mer kommit att prägla hans spel.<br/><br/>Men det är just gränslösheten som är Jarretts adelsmärke, förmågan att i samma konsert växla mellan melodisk ballad och och intrikat rytmik, vaggsång och brutalism, bluesig och svängig jazz, etyd och toccata. På Budapestkonserten smyger det sig också in några mer orientaliska tongångar. Av allt detta lyckas han dessutom skapa något slags storstruktur, där alla bitar faller på plats och skapar en sammanhållen konsert. Det är grymt imponerande.<br/><br/>Precis som i München avslutar han med de delikata extranumren "Answer Me, My Love" och "It's A Lonesome Old Town", men i omvänd ordning mot då. Och jodå, han behärskar ju även The Great American Songbook till fulländning.<br/><br/>- Sten Wistrand / Kulturdelen

Jarrett Keith/Peacock/DeJohnette: Tribute 1990 [2 CD]

Liveinspelning från 1998.