Frontiers

Stryper är utan tvekan ett av de mest välkända namnen från 80-talets hårdrocksscen. Med sin melodiösa metal och sitt tydliga kristna budskap bröt de tidigt ny mark och nådde stora<br/>mainstream-framgångar. Nu, över fyra decennier in i karriären, återvänder bandet med sitt artonde studioalbum, "Throne of Thorns". Det nya albumet bygger vidare på det klassiska sound som blivit bandets signum, men presenteras här med en modern och kraftfull ljudbild. Skivan rymmer allt det som fansen förväntar sig: tunga rytmer, drivande gitarrharmonier och storslagna refränger, allt centrerat kring Michael Sweets omisskännliga röst.

Eclipse är ett av Sveriges allra mest framgångsrika och framstående moderna hårdrocksband. Deras resa de senaste åren har varit enastående: de turnerar världen över (bara i år har de<br/>turnerat både i Japan och Sydamerika), deras skivor hyllas av en enad rockpress och säljer som smör och streamingsiffrorna talar sitt tydliga språk - över 100 miljoner streams totalt.<br/><br/>Nu är det så dags igen, här kommer Eclipse färska album "Megalomanium II", deras tionde. Det är en ultra-melodiös dänga som visar varför Eclipse är bäst på det de gör. Bandet är genreöverskridande och lockar både traditionella hårdrocksfans och den yngre generationen.<br/><br/>De senaste 10 åren har Eclipse outtröttligt byggt upp sin fanbase, genom gediget turnerande, och de har också haft möjligheten att lira som förband till Aerosmith, My Chemical Romance och Scorpions.

Jon Tee leder forsatt skutan, men Erik Grönwall som sjöng på debuten har nu ersatts av fantastiske Nils Molin, rösten i Dynazty! Som alla vet är Jona Tee en musiker av rang som är inte bara är keyboardspelare och en av de huvudsakliga låtskrivarna i H.E.A.T, utan som jobbar även som producent.<br/><br/>Här fortsätter Tee visa sin förkärlek för klassisk 80-talsdoftande power metal. "Conquerors" är ett konceptalbum där varje låt behandlar en känd historisk figur. Nils Molin visar var skåpet ska stå med en enastående sånginsats. Albumet gästas bland andra av Elize Ryd (Amaranthe) och Love Magnusson (Dynazty).<br/><br/>Jona Tee hyllar en av sina allra största hjältar, Steve Harris, med att avsluta albumet med en fantastisk cover på Maidens epos "Alexander The Great".

När originalduon från kultförklarade Shotgun Messiah återförenas under namnet Zan/Cody slår det gnistor om den svenska sleazerocken igen! Nu landar det efterlängtade studioalbumet "Beautiful 'N Damned", där sångaren Zinny Zans kaxiga stämma och gitarristen Harry Codys sylvassa riff återigen vävs samman. Skivan bjuder på kompromisslös, skitig rock 'n' roll som andas klassisk sleaze, men som tack vare mixaren Chris Laney (Pretty Maids, Crazy Lixx) har fått en modern och massiv tyngd. Med det nya albumet i bagaget och ett fantastiskt framträdande på Sweden Rock Festival bevisar Zan/Cody att de fortfarande ställer skåp.

Jon Anderson har tillsammans med YES haft en magnifik karriär. Han var med och spelade in nittion album med bandet men har samtidigt alltid också haft en aktiv solokarriär. 2008 tog Anderson definitivt avsked från YES men har fortsatt att turnera, skriva låtar och släppa musik. De senaste åren har Jon Anderson turnerat med ett gäng New York-musiker som kallar sig The Band Geeks. De har då framfört YES allra mest älskade och önskade låtar. Någonstans där växte känslan fram - att släppa ett ett album med helt nyskrivet YES-doftande material, med dessa musiker. "True" införlivar hoppet om att Anderson kan leverera, albumet innehåller nio låtar, varar en är ett sexton minuter långt epos! Mumma för alla YES-fans.

Anette Olzon som varit sångerska i megabandet Nightwish och som också numera sjunger i the Dark Element släpper en ny soloplatta. Detta album, som fått titeln "Rapture" och som är<br/>hennes tredje soloplatta, har skrivits tillsammans med Magnus Karlsson, som både har en framgångsrik solokarriär och Primal Fear på meritlistan.<br/><br/>På "Rapture" visar Anette Olzon med all önskvärd tydlighet att hennes enorma röst fortfarande håller måttet. Här har hon också valt en tyngre väg än på sina första soloplattor och inkluderar också Johan Husgafvel som bidrar med tyngre growlsång. Det som levereras är ett tungt album som inte låtar sig fångas i en enda genre utan där progressiv metal samsas med tyngre tongångar. Dock tummar Olzon inte på melodierna utan vi får ett spännande och variationsrikt album.

Stryper är utan tvekan ett av de mest välkända namnen från 80-talets blomstrande hårdrocksscen. Med sitt tydligt kristna budskap, genomtänkta image och melodiösa metal lyckades Stryper bryta sig loss från den kristna demografin och bli ett stort mainstreamband. Bandet låg på is under större delen av 90-talet, men nu är den återförenade originalsättningen tillbaka.<br/><br/>De har redan hunnit släppa ett flertal album under 2000-talet, och här kommer fjortonde albumet "The Final Battle". Som vanligt står texterna och Michael Sweets unika röst i fokus. Detta är ingen standardiserad pudelrock, utan tung hårdrock med ett budskap om hopp och tro.