Matador

Det amerikanska rockbandet Interpol med sitt sjunde album "The Other Side of Make-Believe". På albumet utmanar Interpol sig själva mer än någonsin. Till undertoner av den ondska som präglar vår samtid kryddar trion musiken med en rejäl dos längtan och nyvunnen elegans.<br/><br/>Arbetet med "The Other Side of Make-Believe" inleddes på distans under 2020. Bandmedlemmarna återförenades sedan 2021 för att ge sig på materialet tillsammans. Att det första låtskrivarstadiet ägde rum individuellt på geografiskt skilda platser i stället för live med alla<br/>tre fysiskt närvarande som de vanligtvis brukar göra, blev som en frisk fläkt för dem.

Snail Mail, släpper sitt tredje studioalbum och hennes första album på fem år och markerar en musikalisk återkomst präglad av konstnärlig kontroll och ett mognare låtskrivande. Tematiskt rör sig de elva spåren bort från tidigare verk om ungdomlig kärlek för att istället utforska djupare existentiella frågor rörande tid, dödlighet och acceptansen av livets föränderlighet. Inspelningen ägde rum under extrema väderförhållanden på landsbygden i North Carolina, en process som enligt artisten själv involverade både logistiska utmaningar och ingripanden från lokal polis.

David Byrne presenterar "Who Is the Sky?", hans första nya album sedan 2018 års hyllade och prisbelönta "American Utopia", som släpps av Matador Records/Playground. Albumet producerades av Grammy-vinnande Kid Harpoon (Harry Styles, Miley Cyrus), medan dess 12 låtar arrangerades av medlemmarna i den New York-baserade kammarensemblen Ghost Train Orchestra.

I en recension av förregående albumet, 2009 års "Childish Prodigy", jämfördes Kurt Vile med Leonard Cohen, Tom Petty, Psychic TV och Animal Collective i samma andetag. Till den listan skulle man kunna lägga till Nick Drake, My Bloody Valentine och Bob Seger. På sitt fjärde album väver Vile ihop alla influenser till luftig, gitarrbaserad popmusik som låter så självklar och tidlös att det är lätt att förstå varför han anses vara en av de mest lovande amerikanska låtskrivarna just nu.

"PLAY ME" är ett destillerat och direkt verk som breddar Kim Gordons ljudmässiga palett för att inkludera melodiska beats och ett driv som hämtats från krautrocken. 2019 bevisade Gordon med sitt debutsoloalbum "No Home Record" att hon gick i täten för nyskapande sound och konceptuell ljudmässig konst. Tvåfaldigt Grammy-nominerade "The Collective" från 2024 var<br/>blytungt och ännu mer vågat.<br/><br/>Uppföljaren "PLAY ME" bearbetar den skada som miljardärklassen åsamkat världen: nedmonteringen av demokratin, teknokratisk fascism, AI:s påverkan på kulturen, och det gör hon med hjälp av svart humor som blottlägger nutidens absurditet. Men trots att albumet blickar mycket utåt är "PLAY ME" ett emotionellt verk där känslorna pulserar genom jams och inget är definitivt eller säkert. Kim Gordon är ständigt på väg mot något nytt, och så även på detta<br/>album.

2018 är det 25 årsjubileum för Liz Phairs klassiska album "Exile in Guyville" det firas med en återutgivning av original albumet. Det har mastrats om av Emily Lazar i den legendariska studion The Lodge i New York och ses fortfarande som ett betydelsfullt album och feministisk milstolpe inom musik. "Exile in Guyville" status har under åren växt och albumet har bl.a. inkluderats i "Rolling Stone's 500 Greatest albums" of all time och "Pitchfork's Top 100 albums of the 90s".

Där skapandet av DARKSIDEs första två album skedde baserat på spridda idéer och lösa melodiska fragment, präglades inspelningen av "Nothing" av spontana jamsessioner och akustiska riff. Resultatet bjuder in till en telepatisk seans full av spektrala improvisationer, till<br/>tonerna av slingrande gitarrer, mäktiga trummor, distad sång och häpnadsväckande skönhet.