Svenska

Agnes Lindström Bolmgrens <i>Tjejen som tänkte för mycket </i>är en dagboksroman om en 36-åring som med sig själv som bollplank försöker stoppa känslan av att allt håller på att gå åt helvete. 95-99 procent sann, 100 procent rolig.<br/><br/><i>"Vaknade och trodde jag var bakis, men kom på att jag inte gjorde någonting igår."</i><br/><br/>Nu har hon knäckt koden. Idag ska hon begrava katastroftankarna, ta tag i livet och få lugn och ro i huvudet. Men i samma sekund hon börjar skissa på sitt nya sorglösa jag, halkar hon ner i samma gamla hjulspår. Hon började tydligen i fel ände. Den här gången också. <br/><br/>Agnes är skådis och pendlar mellan Stockholm och Los Angeles. Men framför allt pendlar hon mellan lönlösa tankar och en tillvaro präglad av bakis ångest, allt-i-allo-ångest, åldersångest, hormoninjektioner, misslyckade provfilmningar, hetsiga flygplatsbråk - och skoningslösa observationer av sin man Filip Hammar (eftersom bröllopet trots allt gick vägen). <br/><br/>Det är självhatiskt, självironiskt, självutlämnande. Och, som sagt: väldigt, väldigt roligt.<br/><br/><b>Agnes Lindström Bolmgren</b> är skådespelare, med roller i flera svenska och tyska film- och tv-produktioner. Hon är född och uppvuxen på Södermalm, och bor idag i Stockholm och Los Angeles. <i>Tjejen som tänkte för mycket</i> är hennes debutroman.

"Härlig kalender! Så inspirerande och vacker, jag fick genast lust att sätta igång med alla dessa livsbejakande saker - detta är precis vad som behövs i dessa tider!" <br/><br/>Christel Kvant, trädgårdsförfattare och -journalist<br/><br/>"En mycket behändig, fin liten bok till dig själv eller kanske som present." Odla.nu<br/><br/>"Genomtänkt och vacker bok, med en lyckad balans mellan finstämda illustrationer och plats för egna anteckningar. " Allt om Trädgård<br/><br/> <br/><br/>Praktisk hjälpreda och inspiration! <br/><br/>Trädgården och balkongen är en viktig plats för många. För att lyckas hjälper det med egen erfarenhet som man samlar på sig under åren. <b>Trädgårdskalender för flera år</b> är den enda i sitt slag: en underbart vacker och inspirerande bok för alla trädgårdsentusiaster både för nybör­jaren och den mer erfarne, för balkongen inne i stan och den stora trädgården på landet. <br/><br/>Boken är indelad månadsvis och varje vecka får en sida. Boken är inte bunden till datum utan räcker så många år du vill. Du kan skriva ner vad du gör i din trädgård och sedan dra nytta av dina erfarenheter. Varje månad får du tips på vad du kan göra i trädgården, växthuset eller i krukorna inomhus samt läckra recept som tar tillvara det som just då finns i trädgården eller naturen. <br/><br/>Varje sida i boken är som ett konstverk med ljuvliga färgteckningar av Ingrid af Sandeberg. <br/><br/>Detta är en reviderad och utökad upplaga av Trädgårdskalender som utkom 2015. Bland annat finns nya avsnitt om pollinatörer och plantering av krukodlade växter. <br/><br/>INGRID AF SANDEBERG är illustratör och har illustrerat bl a Vår kokbok och en rad böcker om äpplen. STELLA WESTERLUND är konst­historiker och trädgårdsskribent och arbetar på riksförbundet Svensk Trädgård. ANNIKA ÅBERG var formgivare.

<i>Not forever säger också, lika mycket mellan raderna som i den faktiska dialogen, något om ett fortsatt liv, hur vissa saker radikalt förändras, andra inte alls. Återseendena fortgår, om än på mer komplicerade vis. Ingen man någon gång för länge sedan fallit för upphör att vara vacker i ens egna ögon.</i> Andres Lokko, SvD<br/><br/><i>Här får också en av Jonssons stora talanger fritt spelrum: träffsäkerheten och den komiska tajmingen i dialogen. Likaså utnyttjar han seriemediets förmåga att fånga en tidsanda genom bakgrundsdetaljer utan att tynga berättelsen. </i>Robert Aman, Expressen<br/><br/>52 år gammal ska Mats Jonsson skriva förordet till en nyutgåva av sin legendariska serieroman <i>Hey Princess</i>, som utkom 2002 och skildrar hans kaotiska ungdomsår i Stockholms indiekretsar på 90-talet. När Mats för första gången på många år läser om boken gör han en upptäckt. Det finns en lucka i berättelsen; av någon anledning har hans yngre jag utelämnat månaderna mellan juli och oktober 1998.<br/><br/>Det blir inget förord. I stället kastar sig Mats än en gång handlöst ner i sitt lika bitterljuva som solkiga 90-tal och tecknar en ny serieroman som utspelar sig under de där sensommarmånaderna för nästan 30 år sedan.<br/><br/>Snarare än en uppföljare blir serieromanen <i>Not Forever</i> till en pendang, en fördjupande variant på ett tema. Liksom <i>Hey Princess</i> är det en mörk och humoristisk berättelse om sökandet efter kärlek och sammanhang i en ytlig och oförlåtande tid, som nästan trettio år senare snarast framstår som oskuldsfull. En tid av osäkerhet, ängslig positionering och mansgriseri, men också av innerlig vänskap, levnadsglädje och inomhusrökning. Avståndet i tid ger nya insikter (inte minst om hur dum i huvudet han själv var) och boken blir ett försök för Mats att bättre förstå både sig själv och den tid som formade hans generation.

Självmedkänsla uppstår ur hjärtat av mindfulness. Tillsammans kan mindfulness och självmedkänsla skapa ett tillstånd av att vara i en varm, samhörig medveten närvaro. <br/><br/>Kristin Neff och Christopher Germer är världsledande auktoriteter inom självmedkänsla. Det här är deras första gemensamma bok, som bygger på 8-veckorsprogrammet mindful self compassion som de har utvecklat. Som varma och kloka vägvisare går de steg för steg igenom övningar och meditationer som väcker förmågan att möta dig själv - och din omgivning - med medkänsla. Att bli medvetet närvarande är grunden för att kunna möta oss själva med medkänsla och vänlighet istället för självkritik. <br/><br/>Detta 8-veckorsprogram har i forskning visat sig ge en långvarig ökning av självmedkänsla och välmående, samtidigt som det minskar ångest och depression. <br/><br/>Boken är fackgranskad och har ett svenskt förord av Camilla Sköld, med.dr samt utbildare och lärare i mindful self-compassion. <br/><br/><strong>Missa inte boken som vänder sig till meditationsledare: "Att lära ut mindful self-compassion" av samma författare: <a href="https://www.nok.se/link/d71b49e9b14e4ef38e09403468d6b881.aspx">nok.se/attlarautmsc </a> </strong>

För ett liv av år sedan, under en mörk och regnig novemberkväll på Hornsgatan i Stockholm, tog jag en promenad mot döden i tystnaden. <br/><br/><i>Ett liv innan döden </i>är en existentiell odyssé genom en äventyrsfylld och sökande ungdom. Från inre reflektioner om meningen med livet till resor bortom vita sandstränder är varje steg en pusselbit. Varje gata under den mörka promenaden genom Stockholms innerstad leder ett steg närmare förståelse, men också närmare slutet. Boken beskriver komplexiteten i att vara människa och hur lätt det kan vara att förlora allt. Det är höga toppar och djupa dalar, bländande ljus och ett intensivt mörker. <br/><br/>Små vardagliga händelser skildras sida vid sida med ambitiösa företagsbyggen och möten med kända personer, på samma sätt som eufori kontrasteras mot avgrundsdjup ångest. Ett liv innan döden är en geografisk såväl som filosofisk resa in i det okända. Det är en rastlös jakt på svar och en kärleksförklaring till livet.

Butcher & Blackbird (Svensk Utgåva) [Bok / Danskt band]

Så fort någon skriver om <i>Solstollarna</i> flödar sociala medier över av känslosamma kommentarer, inget annat fenomen av liknande karaktär genererar fler inlägg trots att det nu gått över 40 år sen första serien sändes. Vårt julprogram <i>Toffelhjältarna</i> röner inte alls samma uppmärksamhet trots bättre betyg och högre tittarsiffror, närmare 3,5 miljoner satt bänkade. <br/><br/>Johannes Brost och jag stod i baren på nya Club West End när Mick, Keith och Brian steg in genom entrén. Det var väl min syster Ingela som raggat upp dem någonstans, fråga mig inte var eller hur, hon var expert på sådant. <br/><br/>Som popmusiker var det förstås kul att träffa Stones, men jag var trött och gick hem till Fersens väg och kröp ner i min säng. Vaknade av att någon ruskade liv i mig, det var Mick som undrade var han kunde sova. Sen kom även Keith och Brian in i mitt rum som från golv till tak var dekorerat med Beatlesbilder, bara en enda ynka liten poster på Stones fanns i ett hörn. <br/><br/>Dan därpå slog vi oss ner i familjens nedsuttna Chippendalesoffor med akustiska gitarrer, Brian och Keith gav sig tusan på att Mora och jag skulle lära oss riffet till deras listetta Last Time . Det tog sin lilla tid, alldeles för avancerat för oss. Men till slut så ... <br/><br/>Senare samma kväll ägde den omtalade festen rum som finns dokumenterad i Magnus Gerttens och Stefan Bergs prisbelönta film Rolling Like a Stone. <br/><br/>Ingela och jag hade med familjen flyttat till Fersens väg redan året jag fyllde elva, och jag bestämde mig nästan omgående för att här vill jag leva, jag älskade varenda liten vrå. En journalist som ville veta min levnadshistoria förvånades storligen över att jag bott hemma ända fram till min 30-årsdag, och då var det dessutom inte jag som flyttade. Det var mamma och pappa som fick ge sig i väg. Rubriken löd: Hans föräldrar flyttade inte hemifrån förrän han fyllde 30. <br/><br/>Så Ingela och jag bodde kvar i vår sjurummare under många händelserika år. Inte bara Stones har sovit över på denna ärevördiga adress, alla kända rockartister som kom till Malmö tittade in men också författare som Jacques Werup och förstås vår granne Åke Cato. <br/><br/>När jag till slut måste lämna lägenheten begav jag mig till kvarteret där min blivande kollega Per Dunsö höll till. Under en intensiv period mellan 1975 och 1990 medverkade vi i 16 tv-serier, de flesta nu med ålderns rätt behagligt insomnade.<br/><br/>Avslutningsvis, det här är ingen apologi. J'accuse!