Svensk

<strong>Cina och Sollan - två kvinnor på väg åt samma håll, men med helt olika liv.</strong><br/><br/>När den stressade rektorn Cina, med ett visst kontrollbehov, missar snabbtåget och tvingas ta ett långsamt tillbaka till Göteborg, känns dagen som en enda lång uppförsbacke. I sätet bredvid henne sätter sig Sollan - en till synes lugn och samlad kvinna, men med ett brev i väskan som innehåller ett besked hon ännu inte orkat ta in.<br/><br/>Vad som börjar med frustration, snäsiga kommentarer och en lång tågförsening blir snart en resa som ingen av dem kunnat ana. I den slitna restaurangvagnen, över ljummet kaffe och räkmackor, växer ett samtal fram om kärlek, sorg, mod och allt det som inte blev. Och det som blev, fast kanske inte så bra.<br/><br/>När tåget till slut rullar in i Göteborg är ingenting längre som förut. Ett oväntat möte har väckt något nytt - en spirande vänskap och kanske en ny början för dem båda. Något som kommer att visa sig vara den räddning Sollan så desperat behöver - likaväl som Cina.<br/><br/><em>Tanter på tåg</em> är en varm, humoristisk och livsklok roman om oväntade möten, kvinnlig vänskap och modet att ta nya beslut - berättad med Jessika Deverts träffsäkra blick för vardagens sorger och glädjeämnen.

En ung man, en av vår tids yngsta människor, ger sig ut på en resa genom Sverige. Med Jonna, Kalle och Bennus. <br/><br/>Jonnas omständigheter, bostäder och arbetsplatser, är alltid tillfälliga. Hon försöker ihärdigt ta reda på om ett ex från högstadiet har dött, och i så fall hur. Kalle och Jonna var ihop förut. Det är svårt att minnas när det hände, men plötsligt var de bara inte ihop mer. Bennus är Kalles lillebror. Tekniskt sett heter han Dennis. <br/><br/>En stjärnspäckad samling i en nytvättad bil. Ha en nice dag.<br/><br/><i>"Som vanligt briljerar Yvesand med slängig jargong, väl avvägda tidsmarkörer och träffsäkra, oväntade liknelser"</i> Borås tidning <br/><br/><i>"Perfekt språkligt gehör."</i> DN <br/><br/><i>"Mikael Yvesand skriver roligt. Alltså roligt på riktigt. Inte sådär utstuderat klyftigt eller stelt framtvingat, utan roligt så att jag sitter och ler under läsningen."</i> KULT magasin<br/><br/><i>"Hans bästa bok hittills" </i>SVT Kulturnyheterna <br/><br/><i>"Dialogen är mycket bra, och liksom rolig av bara farten. Yvesands handlag med vardagliga och användbara uttryck /.../ är en glädje i sig, och i detta får han mig ofta att tänka på Robert Åsbackas underbart illusionslösa romaner om socialdemokratins jordfästning i Eskilstuna." </i>Aftonbladet <br/><br/><i>"Egensinnigt, mörkt och rappt"</i> SvD <br/><br/><i>"Med 'Ha en nice dag' visar Yvesand, med sitt osvikliga sinne för vardagligt språkbruk, att han är Sveriges just nu mest komiskt begåvade författare."</i> Göteborgs-Posten <br/><br/><i>"Liksom i den hyllade debuten Häng City (2022) och den prisade uppföljaren Våran pojke (2025) visar Mikael Yvesand här prov på sin säregna förmåga att minutiöst registrera tillvarons mest obetydliga beståndsdelar."</i> BTJ

Marina återvänder till Kiruna efter ett år söderöver. Rötternas dragningskraft går inte att stå emot. Men hemma har ingen glömt det som hände, särskilt inte de strängt troende laestadianska släktingarna.<br/><br/>Tillbaka på sina barndomsgator börjar hon ifrågasätta vem hon blivit och varför.<br/><br/>Uppväxtens plågsamma oro för att straffas för sina synder kommer upp till ytan. Och det går inte längre att blunda för självföraktet som tvingade henne att dölja sitt ursprung.<br/><br/>Hur ska hon kunna läka såren och vem bär ansvaret för skammen som gått i arv?<br/><br/>Efter framgångarna med "Stöld" och "Straff" är Ann-Helén Laestadius tillbaka med den storslagna finalen på Sápmitrilogin. "Skam" är hennes egen generations berättelse, en roman om omöjlig kärlek, förlusten av identitet och språk och en längtan efter att duga.

TILLDELAD AUGUSTPRISET 2025 - ÅRETS SVENSKA SKÖNLITTERÄRA BOK<br/><br/>"Liken vi begravde" är berättelsen om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i mörkaste Skåne. Det är en plats som tar fram det bästa och sämsta inom människan, fylld av legender och sanningar, lika levande som olycksalig. Peggy drömmer sig snart bort, till böckerna och lärdomen i Lund, medan det faller på Jollys lott att förstå och förklara uppväxtens alla kontraster: författarinnan som går igen, våldet som tycks växa ur marken och fosterfamiljens roll i det lilla samhället. För att inte tala om de otaliga morden och den skam som är behäftad med att växa upp på en fördömd plats. Resultatet är en hårresande roman om mod och hopp, om det närapå obesudlade ljus som kan växa ut ur mörkret.<br/><br/>Lina Wolff debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Hon slog igenom 2016 med romanen De polyglotta älskarna, som belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris och Augustpriset. Lina Wolff är också verksam som översättare.<br/><br/>"En roman att hänföras, förbluffas och skrämmas av." SvD<br/><br/>"Den är kort och gott fantastisk" UNT<br/><br/>"...en episodisk, dråpligt irrande kriminalhistoria med spår av såväl Roberto Bolaños '2666' som Kerstin Ekmans 'Grand final i skojarbranschen' [---] Själv gläder jag mig särskilt åt hur Wolff lyckas skapa sådan rörelse i prosan. Den går så snabbt, så lätt! Hur gör hon?" DN<br/><br/>"med "Liken vi begravde" har Lina Wolff återigen skrivit en övertygande roman." GP<br/><br/>"Liken vi begravde" är [...] riktig litteratur. Det vill säga en text där läsaren får genomleva förbjudna tankar, där genuint moraliska frågor får förbli levande. Den är mörk som svartsoppa och idyllisk. Vacker och perverterad. Mest imponerande av allt är att "Liken vi begravde" till sist också måste läsas som en lovsång till Hörby." Sydsvenskan

Som ensamstående mamma har Åsa alltid haft en nära relation till sin son. Men den relationen, som Åsa har tagit för given, förändras då sonen träffar sin flickvän. När paret akut behöver någonstans att bo ställer Åsa sin egen lägenhet till förfogande. Men att plötsligt bo tillsammans med sin vuxne son och hans flickvän ställer helt andra krav på relationerna. Och när Åsa en dag, med de godaste av intentioner, råkar få veta något hon inte borde, blir det början på en konflikt som kommer att splittra hennes familj.<br/><br/>Missförstådd lämnas Åsa med en ny bild av sin sons uppväxt, fylld av anklagelser hon inte alls känner igen. Är det verkligen han själv bakom orden, eller har han låtit sig påverkas av någon annan? Det blir smärtsamt uppenbart för Åsa att den viktigaste personen i hennes sons liv inte längre är hon, utan hennes svärdotter. Och när hennes egen mamma går bort upptäcker hon att ingen längre finns vid hennes sida.<br/><br/><em>Svärmodern</em> är en stark berättelse om de närmaste relationerna vi har, och hur svårt det kan vara att förhålla sig till varandra när roller man sett som självklara bryts upp och förändras.<br/><br/>"Moa Herngren berättar med träffsäkerhet om hur manipulativt ett kollektiv kan handla och hur självuppfyllande förtal är." SvD<br/><br/>"Ännu en bladvändare av Moa Herngren" Sveriges Radio

"Jag skulle lätt läsa fyra hundra sidor till om den här dysfunktionella familjen och får Tone Schunnesson inte Augustpriset i höst ska jag äta upp min fars gamla träbonnar." Sydsvenskan<br/><br/>"Författaren skildrar sina dysfunktionella fuck-ups med en omsorgsfull närhet som gör det omöjligt att inte dras med i karusellen. Det är våldsamt. Det är blodigt. Det är vansinnigt underhållande. Och mitt i detta sinnessjuka ultravåld, mycket ömsint och djupt mänskligt." Dagens Nyheter<br/><br/>"<em>Ultravåld</em> är inte bara en våghalsig och konfliktfylld bok om utstuderat patriarkalt våld - det är en originell och poetisk berättelse, rörande och sugande rolig." Helsingborgs Dagblad<br/><br/>"Den i särklass bästa svenska roman jag läst i år, och jag tvivlar på att någon kommer ha toppat den när december slår över i januari." ETC<br/><br/>"Schunnessons roman är djävulskt berörande ... Handlingen har det driv som gör att man helst vill läsa boken i ett svep." Västerbotten-Kuriren<br/><br/>"Inled dig själv i frestelse och förgör sommarens stunder i brassestolen med lite <em>Ultravåld</em>. Boken är en av årets bästa. Och filmen kommer bli en höjdare också, för det här måste ju bli film." Arbetarbladet<br/><br/>"<em>Ultravåld</em> är en roman som hela tiden står i kontakt med andra medier - det filmiska berättandet, den ljudboksanpassade muntligheten ... Med andra ord har Tone Schunnesson skrivit ett stycke exemplarisk samtidsprosa." Göteborgs-Posten<br/><br/>"Tone Schunnesson sätter fingret på något som känns så sant och oskrivet om mammor i destruktiva relationer" Upsala Nya Tidning<br/><br/>"Läs den på egen risk! Och njut av den innan den blir rörlig bild." Kulturnyheterna, SVT<br/><br/>"Tone Schunnesson når med <em>Ultravåld</em> en helt ny nivå av sitt författarskap, och har skrivit vad som omöjligt kan vara annat än årets svenska roman." KULT<br/><br/>"Storartat ... Ingen skriver en rutten loser som Tone Schunnesson." Kulturnytt, Sveriges Radio<br/><br/><strong>"</strong>Ultravåld är ett perfekt dramaturgiskt bygge. Storyn är av kalibern att den skulle kunna slå omkull vilken Hollywoodproducent som helst med sin grundkonflikt som luktar Shakespeare (maktkamp, våld, galenskap och ond, bråd död) och sina många, oväntade vändningar." Tidningen Vi<br/><br/>I slutet av 1990-talet växer syskonen Jarl och Eddie upp i ett nedgånget slott i Skåne. Jarl drömmer om glamour, något han desperat saknar bland skitiga bönder och inavlade lantisar. Hans lillasyster Eddie drömmer om att hennes bror ska vilja hänga med henne. När deras pappa, den undanglidande friherren Carl-Fredrik, en dag går ut genom dörren för att inte återvända förlorar deras mamma Monica, som har en egen uppfattning om verkligheten, fotfästet.<br/><br/>Medan Monica låser in sig i sovrummet för att tycka synd om sig själv låter hon sina barn bringa ordning i kaoset. Det går sådär. Jarl blir oberäknelig och självförhärligande samtidigt som han låter sig inspireras av receptbelagda läkemedel och det nya millenniets estetiserande filmvåld. Eddie famlar å sin sida efter närhet i skuggan av sin gränslösa bror och spirituella mamma.<br/><br/>Men när det förflutna börjar spöka och döden gör sitt intåg förändras allt. Pengar ska fördelas, familjeband sättas på prov och plötsligt skulle mord kunna vara en intressant utväg för att bryta invanda mönster.<br/><br/>Tone Schunnessons nya roman Ultravåld handlar om arv, trauma och lojalitet. Om syskonskapets band och föräldrar som går bärsärkagång. Om skillnaden mellan att rädda någon och att förgöra någon. Om skönhet och våld istället för försoning.

<b><i>Det är en oupphörligt fascinerande berättelse om en osannolik figur i svenskt nöjesliv, och Bode (som verkligen trampade i klaveret enastående ofta) förtjänar att ihågkommas för mer än de ovan nämnda ekivoka kupletterna. Strafflös är en bra, tragisk, komisk och intressant roman. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra. Bibliotekstjänst</i></b><br/><br/>Johnny Bode är idag mest hågkommen för sina obscena visor, som fick ett osannolikt genomslag på det frigjorda och radikala sextiotalet i Sverige. Men han var mycket mer än bara en rolig tjockis som skrev snusk. I själva verket var han en av de mest firade låtskrivarna under svenskt 1900-tal och han uppträdde med alla de stora, från Hasse Ekman till Ulla Billquist. Han tjänade enorma summor som han raskt satte sprätt på, och för att kunna festa vidare ställde han till med fiffel och båg. Bode blev skandalernas man. <br/><br/>Men den verkliga skandalen var att han som tjugofyraåring spärrades in på sinnessjukhus ett helt oproportionerligt straff för några små penningbedrägerier.I åratal satt han inlåst, utan att få vård, och i rashygienens namn blev han tvångssteriliserad. Det är svårt att tänka sig ett värre övergrepp, och det i en tid som inte ligger så långtifrån vår. <br/><br/><b><i>Strafflös</i></b> är författarnas åttonde roman där de än engång gräver i ett gammalt och omtalat rättsfall. Mycket har skrivits om Johnny Bode. Men ingen har skrivit om de rättsövergrepp han utsattes för. Förrän nu. <br/><br/><b><i>De som menar att subversiva röster tystas i den svenska samtiden borde läsa den nya boken om Johnny Bode. Skånska Dagbladet</i></b> <br/><br/><b><i>Ebervall och Samuelson låter Bodes sorglöshet prägla berättelsen, men väjer inte för de mustiga detaljerna eller kriminella handlingarna i Bodes liv. Deras blick är empatisk och tar fasta på de rättsövergrepp han utsattes för. Bakvägen skildrar de en mörk del av Sveriges historia, där alla skulle rätta in sig i ledet. Boken är välskriven och följer i stort sett verkliga händelser. Johnny Bode framställs i "Strafflös" som ett stort barn, ett musikaliskt geni utan förmåga att långsiktigt förvalta sin talang. Den absurda humorn saknas inte, men det är faktiskt både fint och uppfriskande med ett perspektiv där hans historia berättas utan att det lurar ett gapflabb runt hörnet. Falu-Kuriren</i></b> <br/><br/><b><i>Jag har läst och uppskattat Lena Ebervalls och Per E Samuelsons tidigare romaner om bland andra Olle Möller (var han verkligen en mördare?), Gustaf V:s påstådde älskare Kurt Haijby och bombmannen Lars Tingström men hmhm vet om inte den gripande berättelsen om svindlaren, rucklaren och artisten Johnny Bode är den som gripit mig mest. Dast Magazine</i></b>